Det är såhär att Moncho är rädd för precis ALLA färdmedel som människan har förutom bilar, stora grävmaskiner och lastbilar. Dvs. Sparkar, cyklar, skidor, gångstavar(!) osv osv..

Jag har glömt att berätta om nåt mindre kul som hände för några månader sen när jag var på isen med Moncho, en kompis och hennes hund. Vi har alltid hundarna lösa där eftersom det är höga snövallar på sidorna och inte så mycket folk tidigt på morgonen. Men just denna dag kom det tre människor med sparkar bakom oss, och en kille på långfärdsskridskor framför. Jag var dum och kopplade inte Moncho eftersom jag drog slutsatsen att han skulle "gömma" sig bakom mig eller inte alls bry sig eftersom hundarna busade för fullt. Men han råkade hamna mitt emellan dessa fyra hemska saker och fick panik. först kutade han fram mot sparkarna och skällde och skällde, vände håll och började skälla mot långfärdsskridskorna. Mig hade han TOTALT kopplat bort så det var helt lönlöst att försöka ropa in honom eller försöka få tag i honom. Ju närmare honom sparkarna och skridskorna kom desto mer stressad blev han, tillslut när bara sparkarna var bakom honom kände han sig jagad och flydde. jag blev utskälld av dom på sparkarna för att jag inte hade "koll" på min hund, jag förstår hur dom tänker men hade jag vetat att det där skulle hända hade jag ju kopplat honom, såklart.
Jag å andra sidan tyckte ju såklart att dom skulle stanna sina sparkar för dom måste ju ha sett hur LIVRÄDD han var!

Iallafall, så sprang han upp på sidan av is-spåret och började springa mot en skog långt långt borta, tillslut såg jag honom inte längre, och trodde aldrig han skulle komma tillbaka, han bara sprang och hörde ingenting. Så jag satte mig ner uti ett spår som ledde mot där han hade sprungit, nu var sparkarna långt borta och jag testade ropa igen. då dyker han äntligen upp och springer i full fart mot mig. Var tvungen att kasta mig efter honom och försöka greppa det första jag fick tag i, för han hade panik. Och vad rädd jag var, jag hade ju hunnit börja grina och tänka hemska tankar om att han aldrig skulle komma tillbaka.

Jag förstår verkligen inte var denna rädsla har kommit ifrån, han har aldrig varit med om någon obehaglig upplevelse med varken cykel eller spark eller något annat förut.

Hursomhelst, tillbaka till rubriken, så tänkte jag börja vänja honom vid cyklar så smått för det är ju som trevligt om man kan ta cykelturer med honom i sommar. Så jag plockade fram cykeln, tog på honom selen också började vi promenera. Det gick HUR bra som helst! han sneglade först väldigt skeptiskt mot cykeln men han försökte inte fly. Efter ett tag testade jag sätta mig på cykeln och rulla lite försiktigt. Och han joggade så fint bredvid. Däremot när det kom andra cyklar mötandes så blev han rädd och kom vääldigt nära mig. och det kan ju vara farligt om han ska komma för nära min cykel. Men jag är väldigt stolt över honom. Nu är ju alla sparkar borta ända till nästa vinter så det problemet får vi ta tag i då om det är kvar. Kan ju också vara en av hans vanliga spök-idéer, men det har som pågått så länge så han är nog helt enkelt rädd.

oj oj oj, nu var det längesen vi uppdaterade. Slänger in lite bilder att dregla till så länge tills jag tar mig tid att skriva. Imorrn kanske!

 

Ingen sovmorgon denna morgon. Moncho har för vana att krypa upp, lägga tassarna på sidan om huvudet och trycka upp tungan genom näsan och ända upp i hjärnan på en. Sen ska han ligga och "mysa"  tvärs över halsen, så där ligger man och kippar efter andan samtidigt som man inte vill störa honom för han är ju så söt! :)

I torsdags började vi vardagslydnad som sagt. Vi hade teori första gången men vi lämnade Moncho hemma för vi måste ju faktiskt kunna koncentrera oss ;-) Det var en salig blandning av hundar, och människor för den delen.. Nu på torsdag ska vi "leka" och träna på/av knapp. ha ha, Moncho som inte ens kan loss. Han låter, utan överdrift, som en varg när man har dragkamp med honom. MEN, det är ju till för att vi ska lära oss!

Idag börjar matte "skola", så nu blir det lite ordning i vardagen, kommer gå eftermiddag/kväll så Moncho hinner inte vara ensam speciellt länge innan husse kommer hem. Då får dom lite kvalitetstid tillsammans, utan att jag är där och stör :-)
Grannen hade sagt till Jocke igår att Moncho inte längre skäller när han lämnas ensam. Sist var kring jul nån gång. Skönt!

JO!! Glömde säga, koppel-träningen, eller slit-träningen kanske man ska säga, börjar gå riktigt bra nu. Det kommer stundvis. Men det går! Korv, heter mutan..

och vi är tillbaka! :) Tycker julen har gått alldeles för fort och för första gången i mitt liv är jag inte alls kräk-less allt julpynt. Det kan gärna få sitta kvar ett tag till!

Nyårsafton var vi hos Jockes moster. Jag var lite orolig över hur Moncho skulle reagera på alla smällare och raketer, men det gick jättebra! Var under kvällens gång ute och rastade honom några gånger, och redan då hade det ju börjat smälla. Han var lite stressad men absolut inte rädd. Sen vid tolvslaget så låg han i soffan med mig och det hördes knappt in. Så det var skönt.
Vi fick även träffa Jockes fina brorsdotter, 4 månader, för första gången. När Moncho var uti henne blev han en helt annan hund. Alldeles lugn och harmonisk. Så han var himla behändig under hela nyår.

På torsdag börjar vi vardagslydnad, längtar! Mamma har varnat mig för att jag kommer vilja göra handskar av honom ;-) Men jag är inte speciellt orolig. Det kommer bli tufft men kul tror jag!  Och framförallt lärorikt!
Tränar mycket koppelträning nu och han är superduktig. Är stenhård med ögonkontakten och Jocke hade även märkt det. Han frågade när han kom in efter att ha varit ute med Moncho om jag hade tränat mycket ögonkontakt och "stanna" den senaste tiden. Kul att det ger resultat inte bara med mig! :)

Tills senare!